Om Fåglar
Människan har under en lång tid fascinerats av fåglars vackra, spektakulära och färgglada utseende. Även deras förmåga att bli mycket tama och fästa vid sina ägare samt förmågan att härma tal och andra ljud gör dem attraktiva som sällskapsdjur. Olika sorters fåglar har under en lång tid varit sällskapsdjur. Vanligast idag är papegojarter och olika typer finkfåglar. Några exempel är undulater, nymfparakiter, amazoner, grå jako, aror och kanariefåglar.
Trots att fåglar förekommit i våra hem under en väldigt lång tid, är det inte så många arter som föds upp i fångenskap. Man har i stället hämtat nya individer direkt från naturen. Endast undulater, nymfparakiter och några få arter till är att betrakta som någorlunda domesticerade och genetiskt anpassade till fångenskapen. Det innebär att sällskapsfåglar har samma miljömässiga och nutritionella behov som sina vilda artfränder samt har samma genetiskt inprogrammerade beteende.
Många gånger är det en utmaning för djurägaren att uppfylla en fågels naturliga behov. Det är väldigt svårt att få bra information om till exempel näringsbehov eftersom det fortfarande är väldigt bristfälligt med kunskapen på detta område. Forskningen går dock framåt och många fågelägare vet idag att en ren frödiet för en papegoja är en ensidig och torftig kost som på sikt kommer att leda till sjukdomar av olika slag. Det anses att ca 70-80% av sjukdomar på fåglar är direkt eller indirekt kopplade till en felaktig och/eller ensidig diet. Övriga sjukdomar kan i många fall vara effekten av en felaktig miljö och skötsel.
Fåglar är mycket intelligenta djur eftersom de har en hög inlärningskapacitet och därmed också ett stort behov av mental stimulans. Framför allt de större arterna kräver mycket av sina ägare i form av aktivering, lek och utmaningar i miljön.
Det är därför väldigt viktigt att så tidigt som möjligt införa goda kostvanor, skapa en god miljö för fågeln samt att träna och “uppfostra” den för att undvika beteendeproblem i framtiden. Det är alltid lättare att lära en ung fågel att äta varierat och få den att svara på träning, lek och andra aktiviteter. Med äldre fåglar kan det vara svårare att ändra på gamla invanda mönster men man bör alltid försöka och ha mycket tålamod. Ibland kan det ta flera år att till exempel lära en papegoja att äta en bättre kost men det är värt besväret.
Viktigt att tänka på är att våra vanliga sällskapsfåglar är bytesdjur i naturen och utpräglade flockdjur. Det innebär att de instinktivt döljer symtom på sjukdom och skada. Det kan med andra ord vara mycket svårt för en fågelägare att upptäcka att fågeln inte mår bra. I vissa fall kan djuret till och med överdriva det naturliga beteendet för att göra sken av att den är frisk och pigg. Den kan till exempel sitta mycket vid matkoppen och låtsas äta. Vanligtvis märks dock inget uppenbart förrän fågeln är så dålig att den inte orkar hålla skenet uppe längre utan sitter uppburrad och ointresserad på burbotten. I djurägarens ögon ser det ut som att fågeln var helt frisk dagen innan men idag plötsligt är mycket illa däran.
Nackdelen med fåglars förmåga att dölja symptom är att det nästan alltid är akut när ägaren väl upptäcker att djuret inte verkar må så bra. Sjukdomen kan ha pågått i dagar och i värsta fall flera veckor. Man bör med andra ord inte vänta med att kontakta och uppsöka veterinär. Risken är då stor att fågeln hinner avlida innan den får hjälp. Man bör också vara mycket uppmärksam på de små och subtila förändringarna i fågelns beteende. Första tecknet på sjukdom kan vara att fågeln är ovanligt tyst eller en ovilja att flyga.
Eftersom fåglars beteende kan vara svårtolkat är det alltid bäst att kontakta veterinär när något avvikande uppstår. Man har då större chans att upptäcka sjukdom, skador och andra onormala tillstånd i tid.
Text: Marianne Tornvall, 2021