Det finns flera skäl att kastrera både illerhanar och illerhonor. Hanarna för att de får väldigt stark lukt och kan bli ganska besvärliga att hantera om de inte kastreras. Honorna även de för att de utvecklar en stark lukt men också för att de kan drabbas av blodbrist om de löper för länge.
Eftersom illerhonor har så kallad inducerad ovulation slutar de i allmänhet inte att löpa förrän de blivit parade, kastrerade eller behandlade med hormoner som hejdar löpet. Den höga östrogenhalten som föreligger vid löp, påverkar blodbildningen i benmärgen negativt.
Tyvärr leder kirurgiska kastrationer av iller till en ökad risk för binjuresjukdom senare i livet. Det har föranlett att man sökt alternativ till “vanlig” kastration. På senare år har man därför börjat behandla iller med kemisk kastration i stället.
Behandlingen innebär att man injicerar ett chip i nackskinnet som utsöndrar hormoner under två års tid. Både hanar och honor kan kastreras på detta sätt. Behandlingen måste upprepas vartannat år.