image001-2.png
Hem Operation Allmän mottagning Röntgen Ultraljud Exotiska djur Tandvård Foder Veckans tips!
Fåglar Reptiler Kanin Gnagare Iller

Kontaktuppgifter

Tel. 08-592 540 80
Fax. 08-592 544 80

kontakt@malarensmadjur.se

(Ej tidsbokning eller akuta frågor via mail)

 

Öppettider

Måndag  8.00-19.00

Tisdag    8.00-19.00

Onsdag  8.00-16.30

Torsdag 8.00-19.00

Fredag   8.00-16.30

Lördag   10.00-14.00

(ej sommar)

Vägbeskrivning

Mälaren Smådjursklinik

är beläget i Rävsta företagsområde, mellan Sigtuna och Märsta. Lugn stressfri miljö med bra parkeringsmöjligheter. Endast 30 min från Stockholm och Uppsala. Karta

 

Adresser

Mälaren Smådjursklinik AB,

Trävaruvägen 19

195 92 Märsta

Facebooksida

Våra grannar: Dog Ranch

Sigtuna Hundhus

SKÖTSEL AV LEOPARDGECKO

 

Marianne Tornvall, leg vet, 2009

 

 

bilder från djurgymnasiet 020

 

Leopardgeckon (Eublepharis macularius) är en av de mindre ödlearterna som hålls som sällskapsdjur. Den härstammar från Pakistan, Afganistan, Iran och norra Indien där den lever i torra klippiga och steniga område. Leopardgeckon anses vara en utmärkt "nybörjarödla" då den är lättskött, fredlig, lagom stor samt det är lätt att få tag på lokalt uppfödda exemplar. Den är också mycket vackert tecknad och via selektiv avel har man fått fram olika mönster och färgvarianter.

 

Leopardgeckon skiljer sig från andra geckoödlor genom att den saknar "sugkoppar" på tårna samt genom att den har fullt utvecklade ögonlock.

 

Leopardgeckon kan bli upp mot 20 år gammal och den blir cirka 20-25 cm lång som vuxen.

 

 

Miljö

 

Leopardgeckon är marklevande och nattaktiv. Den gömmer sig i klippskrevor och hålor dagtid. Eftersom det är en relativt liten ödla krävs det inte lika stora utrymmen som för t.ex. leguan, för att leopardgeckon ska trivas. Enligt Jordbruksverket måste en ensam vuxen gecko på 20 cm eller mer ha en bottenyta på minst 0,36 kvadratmeter (60 x 60 cm eller motsvarande) och höjden måste vara minst 30 cm. Tänk på att detta är minimimått, för stort kan det aldrig bli!

 

En leopardgecko trivs utmärkt ensam men vill man ha fler är det bästa att ha en hane tillsammans med en eller flera honor. Två hanar kommer att slåss och skada varandra. Tänk på att flera djur kräver betydligt större utrymme.

 

Det finns bra färdiga terrarier att köpa men man kan även använda ett akvarium eller någon form av plastbehållare. Tänk på att inte lägga på täta lock om du har ett akvarium eller en plastbehållare. I så fall blir ventilationen bristfällig. Någon form av nät måste dock täcka tanken för att förhindra rymning av både ödlor och foderinsekter. Terrarier har ventilationsanordningar på framsidan.

 

Det mest omdiskuterade vad gäller skötsel av leopardgeckos är bottenmaterialet. Det ska helst vara något som ödlan kan gräva i eftersom det är ett naturligt beteende. Vanligast är sand men tyvärr har en del ödlor benägenheten att äta för mycket av underlaget med allvarliga förstoppningar som följd. För att minska risken för sandförstoppning kan man undvika sand under tiden ödlan växer, se till att ödlan har tillgång till fukt samt att den utfodras korrekt och får tillskott av vitaminer och mineraler. En del ödleägare tycker det fungerar bättre med en blandning av sand och jord och andra hävdar att risken att ödlan ska äta av underlaget minskar om man har en skål med kalk- och mineraltillskott i terrariet. Har man trots detta problem med överdriven sandkonsumtion kan man ha papper eller reptilmatta i botten.

 

Eftersom leopardgeckon, liksom alla reptiler, är växelvarm måste den ha tillgång till värme och en värmegradient det vill säga ett svalare och ett varmare ställe. Temperaturgradienten är viktig för att ödlans ämnesomsättning ska fungera normalt. Den svalare delen bör hålla cirka 24 grader och på solplatsen ska det vara 31- 35 grader. På natten kan temperaturen få sjukna till 18-20 grader.

 

För att åstadkomma rätt temperatur, kan man använda sig av en kombination av värmeslingor eller värmematta under terrariet och en värmelampa som stålar ovanifrån. Undvik värmestenar som lätt blir överhettade.

 

Leopardgeckos är nattaktiva och anses inte vara lika beroende av UV-ljus som sina dagaktiva släktingar. Det skadar dock inte att trots detta ha UV-ljus för att öka ödlans välbefinnande och stimulera D-vitaminproduktionen i huden. Vitamin D3 underlättar kalkupptaget och är viktigt för att skelettet ska utvecklas normalt.

 

I det vilda lever leopardgeckon i torra områden men under dagen kryper de ned i klippskrevor och jordhålor med högre luftfuktighet. Man måste därför ha en fuktlåda i terrariet som ödlan kan krypa in i. Fukten är viktig för att motverka förstoppning samt för att stimulera en normal ömsning. Som fuktlåda kan en vanlig plastlåda med lock användas. Man gör ett hål precis stort nog för ödlan att komma igenom och lägger en fuktad tvättsvamp eller spagnummossa i botten. Se till att hålla svampen/mossan fuktig hela tiden och ställ fuktlådan i den varmare delen av terrariet. Gör inte fuktlådan för stor, då är det risk att det blir ödlans toalett.

 

Det är viktigt att inreda terrariet med växter och olika gömställe. Storbladiga växter ger både skydd och gömställe samt det är dekorativt och ser naturligt ut. Levande växter är det bästa men vill/kan man inte ha äkta växter, fungerar det med plastväxter. Det bör finnas flera gömställen så att ödlan kan gömma sig i både den varmare och den svalare delen.

 

 

Utfodring

 

Leopardgeckos är köttätande och lever i naturen på många olika sorters insekter, maskar, mindre ödlor och andra småkryp. För att ge den variation och täcka upp alla näringsbehov är det viktigt att utfodra så varierat det går samt se till att själva foderdjuren är bra skötta och väl utfodrade. Ger man bara syrsor som fötts upp på en torftig diet kommer geckon att få bristsjukdomar. Föder man upp egna syrsor kan man ge hundfoder, fågelpellets eller andra helfoder samt komplettera dessa med grönsaker, frukt, havregryn och kli. Syrsor brukar äta vad helst de utfodras med och är därför tacksamma utfodringsdjur.

 

Syrsorna kan varieras med kackerlackor, mjölmask, zophobas och små pinkisar (musungar). Man bör tänka på att inte ge för stora djur, de ska inte vara större än ca 2/3 av leopardgeckons huvudbredd.

 

Alla foderdjur ska pudras med kalk-och vitamintillskott. Man kan lägga djuren i en burk med pulvret och skak runt så att de blir ordentligt "inpudrade".

 

Växande och äggläggande leopardgeckos kan utfodras varje dag. Vuxna djur bör inte få mat oftare än varannan dag. Tänk på att ta bort oäten mat så snart som möjligt. Syrsor och andra insekter kan bita ödlan och orsaka fula sår.

 

Leopardgeckos lagrar överskottsnäring i svansen. De kan liksom alla levande varelser bli överviktiga eller magra. En frisk och normalviktig geckos svans ska vara ¾ så bred som nacken.

 

 

Avel

 

Under optimala förhållande kan en leopardgecko kan bli könsmogen vid cirka 10 månaders ålder men man bör inte avla på en hona förrän hon är minst ett år och väger mer än 40 gram.

 

Man kan skilja vuxna hanar från honor genom att titta på undersidan av kroppen. Hanarna har en V-formad sträng med porer ovanför kloaköppningen samt på undersidan av vardera låren. Ju äldre djuret är desto mer påtagliga blir dessa porer och efter könsmognaden kan de producera ett vaxartat sekret. Under kloaken kan man även se två svullnader på vardera sidan av svansbasen. En vuxen hane är dessutom generellt lite kraftigare än honan.

 

bilder från djurgymnasiet 022

 

Om honan normalt sett inte lever med någon hane bör de få träffa varandra under några dagar för parning. Hanen kommer att bita sig fast i honans nacke under själva akten och de kan para sig flera gånger. Skulle någon ödla bli skadad eller bråk uppstå, måste man skilja dem åt omedelbart.

 

Första gången kan det hända att honan bara lägger ett ägg men följande gånger kommer hon att lägga två ägg i stöten. Hon kan lägga flera kullar med 3-6 veckors intervall och eftersom honan kan lagra spermier kan alla äggen vara befruktade från ett parningstillfälle. Om underlaget i terrariet inte tillåter grävning måste man sätta in en eller flera bolådor med sand, jord eller annat för honan att gräva i.

 

Det är extra viktigt att se till att honan får i sig kalk före och under äggläggningen eftersom det går åt mycket till äggskalen. Kalkbrist är en vanlig orsak till värpnöd och förstoppning.

 

En hona kan lägga ägg även om hon lever helt ensam. Äggen kommer naturligtvis inte att vara befruktade men kalkbehovet är detsamma. Om äggen är befruktade kan man kläcka dem genom att lägga äggen i en behållare med jord, vermiculit eller perlite. Det är viktigt att man har god ventilation och håller äggen fuktiga. Genom att reglera temperaturen de två första veckorna kan man styra vilka kön fosterna kommer att få.

 

Äggen kläcks normalt efter cirka 60-70 dagar men tiden kan variera beroende på hur man manipulerar temperaturen.

 

Mer information om inkubering och kläckning av leopardgeckoägg kan man hitta på flera hemsidor på nätet. Ett exempel är www.leopardgecko.com.

 

 

Beteende

 

Leopardgeckos är lätta att få tama och biter sällan sina ägare. Som tidigare nämnts kan man dock inte ha flera hanar i samma terrarium men en hane och flera honor kan fungera bra.

 

Två hanar som möts uppvisar snabbt ett typiskt beteende då de skakar/vibrerar svansen. Dela på dem innan de börjar slåss.

 

Om en leopardgecko känner sig hotad brukar den sänka huvudet, höja svansen och kan utstöta ett gällt ljud. Detta för att överraska och lura det förmodade rovdjuret att svansen är huvudet. Om geckon blir angripen i svansen lossnar den och ödlan kan undkomma. Den kan också släppa svansen före själva angreppet. Svansen ligger då kvar och sprattlar vilket lurar angriparen. Med tiden växer det ut en ny svans. Den brukar emellertid inte vara lika lång och inte lika vackert mönstrad.

 

Ett annat utmärkande beteende är att leopardgeckos rengör sina ögon genom att slicka dem. Det är med andra ord inget onormalt om ödlan skickar upp sin tunga i ögonen.

 

Leopardgeckos kan ha naturliga perioder då de äter sämre, framför allt under brunst- och parninngs- och äggläggningsperioder. Kommer aptiten inte tillbaka spontant eller om ödlan verkar slö och/eller mager kan det vara tecken på sjukdom.

 

 

Hantering

 

Just med tanke på att leopardgeckos är benägna att släppa sin svans bör man inte lyfta dem i svansen eller tvinga sig på en rädd ödla.

 

Det bästa är att lyfta upp ödlan genom att kupa händerna runt den. Håll den så att den inte faller från hög höjd om den skulle sprattla iväg.

 

Skulle man bli biten är det risk att leopardgeckon håller sig kvar en stund men skadorna brukar inte bli så allvarliga. Tänderna är vassa och kan skära genom huden men såren brukar inte bli djupa. Skulle man mot förmodan bli allvarligt biten och såret blir infekterat, är det bra att söka läkarhjälp eftersom reptiler kan ha besvärliga bakterier i munnen.

 

 

Yttre skötsel

 

Även om leopardgeckon har tillgång till både vattenskål och fuktlåda i terrariet kan det vara bra att bada den några gånger i veckan. Bad stimulerar tarmtömningen och främjar ömsningen.

 

Oömsad hud, framför allt på tårna, måste masseras bort när huden är fuktig. Låter man huden sitta kvar, kommer den att torka och krympa ihop, vilket stryper blodtillförseln och gör att klor och/eller tår ramlar bort.

 

Om geckon har upprepade eller svåra ömsningsproblem bör man söka veterinärhjälp.

 

Hygienen i terrariet kräver en betydligt större insats än att sköta ödlans yttre. Det kan inte poängteras nog, hur viktigt det är att städa ofta och hålla miljön fräsch. I naturen kommer djur nästan aldrig i kontakt med sin egen avföring och eventuella bakterier sprids över en betydligt större yta än vad som är rimligt att ha i hemmet. I fångenskap blir det väldigt snabbt höga halter av bakterier i terrariet och man vet att de flesta infektionssjukdomar som drabbar reptiler är orsakade av miljö- och kroppsegna bakterier.

 

Avföring och eventuella foderrester ska städas bort omedelbart och det är viktigt att byta underlaget ofta. Inredningen ska rengöras noga och desinfekteras regelbundet. Grenar, växter och andra svårrengjorda föremål bör bytas ut helt. Stenar kan skrubbas rena och kokas i 20 minuter för att avdöda mikroorganismer.

 

Viktigt att tänka på är att man för egen del måste vara medveten om risken för salmonellasmitta. Reptiler har normalt salmonellabakterier i tarmen och detta är något som man varken kan eller bör behandla bort. I stället ska man vara mycket noga med handhygienen efter att ha hanterat ödlan eller dess omgivning.