Skötsel av vattensköldpadda

Marianne Tornvall, leg vet, 2021

Vattensköldpaddor har länge varit populära sällskapsdjur men tyvärr har informationen om skötseln varit knapphändig. Det finns många olika typer av vattensköldpaddor som lever i varierade miljöer på många olika håll i världen. Den vanligaste arten i fångenskap är rödörad vattensköldpadda (Chrysemus scripta elegans). Nedanstående råd är i första hand avsedda för denna art.

Liksom med leguaner hamnar allt för många vattensköldpaddor hos djurägare som gör spontaninköp när de ser en liten, söt unge som enligt säljaren är lättskött. Rödörade vattensköldpaddor kräver dock väldigt mycket skötsel med avancerad utrustning för att den ska trivas och få ha hälsan. Man måste också vara medveten om att dessa djur kan bli runt 25 år gamla och uppnå en storlek på 25-30 cm.

Miljö

Vattensköldpaddor är semi-akvatiska och kräver en miljö med både vatten att simma i och en landdel att vistas på. Rödörad vattensköldpadda är en sötvattensköldpadda som härrör från östra och mellersta USA. Den fungerar bra i ett akvarium med vanligt kranvatten.

Eftersom rödörade vattensköldpaddor blir stora är det viktigt att från början planera för att tillräckligt stort akvarium. Enligt djurskyddslagen är minsta tillåtna ytmått för en 30 cm lång sköldpadda 100 kvadratdecimeter, det vill säga 1 x 1 meter! Tänk på att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli!

Vattensköldpaddor säljs ofta parvis eller i grupp när de är små. De fungerar vanligtvis bra tillsammans så länge de är riktigt unga, men det blir snabbt för trångt i akvariet och när sköldpaddorna blir könsmogna kommer bråk att uppstå, framför allt mellan två hanar. Dessutom måste man tänka på att det krävs väldigt mycket större akvarier när man har flera djur tillsammans.

Vattendelen bör vara dubbelt så djup som sköldpaddan är lång, gärna djupare. Landdelen måste vara konstruerad så att sköldpaddan lätt kan komma upp och den måste vara så pass stor att det finns utrymme för både en solplats och en svalare del.

Bottenmaterialet i vattendelen kan utgöras av stenar, sand, grus och vattenväxter. Äkta vattenväxter äts med fördel upp av sköldpaddan och måste ständigt förnyas. Plastväxter kan utseendemässigt ersätta naturliga växter och de utgör även bra gömställe för sköldpaddan. Fördelen med de naturliga materialen är att det ser snyggt och naturligt ut. Nackdelen är att det kräver noggrannare rengöring. Vill man göra städningen riktigt enkel, kan man utesluta bottenmaterial helt men då är det viktigt att tänka på att ordna med alternativa gömställen. Tänk på att sköldpaddor gärna stoppar i sig småsten och det kan leda till förstoppningar. Man bör antingen välja finkornig sand/grus eller så pass stora stenar att de inte kan sväljas.

Vattentemperaturen bör vara 24-26 grader. Eftersom rätt temperatur är så viktig för matsmältningen och den allmänna hälsan, bör man ha kontroll på temperaturen med en termometer.

Det är en utmaning att hålla god vattenhygien eftersom sköldpaddor kan vara riktigt “skräpiga” och det ljumma vattnet utgör en perfekt miljö för bakterier att växa i. Det finns olika system för rening av vattnet i form av pumpar och olika typer av filter. Man bör satsa på utrustning av god kapacitet och med hög kvalité. Rådgör med en fackman och satsa på bra produkter från början. Dålig vattenkvalité är den vanligaste orsaken till infektionssjukdomar på vattensköldpaddor.

För att minska nedskräpningen bör man inte utfodra sköldpaddan i akvarievattnet utan tidigt vänja den vid att äta i en separat balja. Foderrester är utmärkt näring för bakterier och utfodrar man i akvarievattnet skulle man behöva byta allt vatten en gång om dagen.

Även om man har utmärkt utrustning och inte utfodrar i akvariet, måste man byta ut cirka hälften av vattnet en gång i veckan. Allt vatten ska bytas ut helt en gång i månaden. Då bör man även skura ur och desinficera akvariet noggrant och inredningen ska bytas ut eller rengöras lika noga.

Landdelen är viktig så att sköldpaddan kan komma upp på land för att sola och torka. Det förebygger sköld- och hudinfektioner samt främjar matsmältningen. Landdelen kan utgöras av plast, bark, sten, grus eller annat lämpligt material som ger en fast grund för sköldpaddan att kravla sig upp på. Flytande öar kan fungera för mycket små sköldpaddor men de större måste ha en stabil landdel för att inte riskera att tippa runt och bli fångade under vattnet. På landdelen ska det finnas utrymme för en solplats och en svalare del. På solplatsen kan temperaturen få gå upp till 32-35 grader men på den svalare platsen bör den inte överstiga 24-26 grader. Solplatsen kan skapas via en keramikerlampa eller annan typ av värmelampa som hängs över ena halvan av landdelen.

Vattensköldpaddor är lika beroende av UV-ljus som andra reptiler. Det finns flera olika produkter att välja på i zoohandeln. Man ska helst ha en kombination av UVB- och UVA-ljus. UVB-strålar är nödvändiga för att sköldpaddan ska bilda D-vitamin och D-vitamin är nödvändigt för att kroppen ska kunna ta upp kalk. UVA-strålar är bra för det allmänna välbefinnandet och reproduktionen. UV-belysning av vilket slag det än må vara, är “färskvara” och röret eller lampan ska bytas 1-2 gånger om året.

Tyvärr går UV-strålning från solen i stort sett inte alls genom glas så det räcker inte att placera akvariet vid fönstret. Varma sommardagar är det emellertid en stor fördel att låta sköldpaddan vistas utomhus och få en dos av den “äkta varan”.

Utfodring

Rödörade vattensköldpaddor är allätare och bör utfodras med både animalisk föda och grönsaker. I naturen äter de unga djuren mest animaliskt men i takt med att de blir äldre äter de allt mer grönfoder. Man bör dock vänja de unga sköldpaddorna så tidigt som möjligt att äta grönt eftersom de lätt blir bortskämda och kan senare vara svåra att lära äta nya fodermedel.

Unga djur bör utfodras dagligen men vuxna sköldpaddor bör endast få mat 2-3 gånger i veckan. Vattensköldpaddor är ofta glupska och det är vanligt med överviktsproblem.

Det finns hyfsat bra färdigfoder till vattensköldpaddor men för att vara säker på att täcka upp näringsbehoven och för att ge sköldpaddan stimulans, bör man inte ge pellets till mer än 25%.

Animalisk föda kan utgöras av maskar av olika slag, sniglar, syrsor, räkor, hel fisk, grodyngel, krill samt små mängder torrfoder för hund- eller katt. Man bör undvika rent kött, kyckling eller rensad, fryst fisk. I naturen äter vattensköldpaddor hela djur där skelettet och de invärtes organen ger variation i näringsutbudet. Tyvärr är många vattensköldpaddor uppfödda på köttbitar eller köttfärs och det kan vara svårt att vänja dem vid en mer varierad kost. Ett trick kan vara att successivt mala ner grönsaker och andra fodermedel i köttfärsen.

Om för mycket fryst fisk eller frusna grönsaker ges, kan det leda till brist på vitamin B1 och för mycket fet fisk kan orsaka E-vitaminbrist.

Lämpliga grönsaker att ge är mörka bladgrönsaker som maskros, frisésallad, ruccola, ekbladsallad, romansallad och blaster av olika slag. Alla typer av vattenväxter man har till akvariefiskar ger också ett utmärkt näringstillskott. Undvik isbergssallad eftersom näringsvärdet är dåligt. Generellt gäller att ju mer man kan variera desto bättre är det. Även mindre mängder “vanliga” grönsaker som morötter, bönor, ärtor, squash och broccoli kan ges. Frukt kan ges då och då i små mängder som godis.

Eftersom det är svårt att vara säker på att sköldpaddan får i sig alla vitaminer, mineraler och spårämnen som behövs, speciellt om den äter väldigt ensidigt, är det lämpligt att ge tillskott. Växande eller äggläggande sköldpaddor har ett ökat behov av kalk och dessa individer bör få kalk dagligen, antingen i form av tillskott i maten eller som kalkblock i vattnet.

Multivitaminer kan ges 2-3 gånger i veckan.

Avel

Rätt skötta rödörade vattensköldpaddor blir könsmogna vid 3-5 års ålder. Man skiljer på könen genom att titta på svansen och klorna. Hanarna har längre svans och i många fall även klor. Hanarna har dessutom en aning konkav buksköld samt är generellt något mindre än honorna.

När en hane uppvaktar honan “spelar” han för henne med sina långa klor. Under parningen kan han bita sig fast i hennes nacke. Normalt sett tål huden detta bett bra men skulle skador uppstå, måste man skilja djuren åt.

En dräktig hona kommer att äta sämre eller sluta äta helt. När hon ska lägga sina ägg letar hon efter ett ställe att gräva ner dem och hon kan upplevas som väldigt orolig. Man bör förbereda en äggläggningskammare som fylls med sand eller en blandning av sand och jord. En sköldpaddshona kan lägga allt från några få upp till 30 ägg. Information om hur man tar hand om befruktade sköldpaddsägg kan man få på flera hemsidor på nätet.

Tänk på att honor kan bilda och lägga ägg även om det inte finns någon hane närvarande. Äggen kommer självfallet inte att vara befruktade men honan ska likväl lägga dem.

Om honan inte verkar kunna lägga sina ägg eller om hon blir allmänt hängig, bör veterinär kontaktas.

Beteende

I det vilda dvalar rödörade vattensköldpaddor under den svalare perioden. De gräver då ner sig på botten i dammar och grunda sjöar. Dvalan är viktig för att stimulera reproduktionen. I fångenskap kommer de inte att dvala om man håller temperaturen och ljusintensiteten konstant enligt ovan. Om man inte vill avla på djuret är det bättre att låta bli dvala helt. Man bör inte tillåta någon form av halv-dvala eftersom ämnesomsättningen då fortfarande är igång och sköldpaddan kan svälta ihjäl.

Unga vattensköldpaddor är vanligtvis fredliga och kan fungera i grupp. I takt med att de blir äldre och större, kan de bli aggressiva framför allt mot artfränder men även mot ägaren. En uppretad sköldpadda kan bita till ganska rejält och eftersom de kan ha besvärliga bakterier i munnen bör läkare uppsökas om bettet skär igenom huden.

Yttre skötsel

Normalt sett kräver vattensköldpaddor ingen yttre skötsel. Klorna ska inte klippas, inte ens om de är väldigt långa eftersom det är normalt på hanarna. Om näbben skulle växa och bli lång är det något som är fel och veterinär bör uppsökas.

Vanligt är att skölden blir grönfärgad av alger. Dessa kan skrubbas bort med en liten borste och jodopaxlösning. Får man mycket alger på sin sköldpadda är det ett tecken på att vattenhygienen är dålig och man bör se över vattenreningssystemet.

Som tidigare nämnts är det extremt viktigt med hygienen och rengöringen av akvariet eftersom de flesta infektionssjukdomar på vattensköldpaddor härrör från bakterier från vattnet. Det är lätt att se när vattnet är rejält nedsmutsat men även ett till synes rent vatten kan ha en skadligt förhöjd bakteriehalt.

Eftersom vattensköldpadda liksom andra reptiler kan ha salmonella som en del av normalfloran i tarmen, är det extra viktigt med handhygienen i samband med hantering av sköldpaddan eller akvariet.